i en indisk apostolisk trädgård

Jag är utomlands. Sen i oktober. Först några månader i Brisbane. Sen till Darjeeling. Och nu är jag och Hanna nere mitt i Indien. Första gången jag var här, 2000/2001, innebar total revolution (eller åtminstone det närmaste jag kommit en sådan) i mitt liv. När jag kom hem sa jag "husförsamling" ungefär var 5 minut i ett halvår. Tills folk tröttnade eller täppte till truten på mig. 2003 var jag här igen. Med min bror Adam. Vi smittades igen av passionen. (Samt troligtvis av nån sorts parasit. Speciellt brorsan). Och nu, 7 år senare, är jag tillbaks igen.

Vi har haft förmånen att fira påskvecka hos en familj som betytt otroligt mycket för mig, samt för de har-ingen-aning-om-hur-många-men-säkert-typ-en-miljon människor som är en del av det snabbt växande husförsamlingskluster som de här människorna fick nåden att vara med och starta. Som vanligt här har veckan kantats av många bibelsamtal om Guds rike och hur vi längtar efter att det ska komma, och vi har fått undervisning av en guru om "apostolic gardens". Här följer några bilder från veckan, samt några korta utdrag ur 2 av hans texter.

Apostolic Gardens:

God commanded humankind to “be fruitful, multiply, fill the earth, subdue it and have dominion over it”. This is not just a biological command but implied in it is the mandate to replicate the Garden of Eden model and fill the earth until the whole earth becomes a Garden.

God’s will is to restore the balance and harmony between God and man and nature where God can come for a walk during the cool of the day. This commandment has never been abrogated. We still have to subdue the earth and impose God’s kingdom (King + dominion).

God is not looking forward to the earth getting filled with concrete church buildings but breaking land curses and transforming wilderness into fruitful gardens and reconciling the whole creation dripping with milk and honey.

The house church must ramp up “Green faith” with organic farming, water harvesting, biodiversity, food grain banks, handicrafts, market linkages for local produce and declare villages free of hunger, indebtedness, illiteracy and exploitation.

All this must be done strictly with locally available, affordable and acceptable resources and community participation, ensuring abundant life for everyone. The most enduring signs of peace, security and abundant life in the Scriptures, is a man sitting under his vine tree drinking herbal tea made with healing leaves from the tree of life with his neighbor (Zechariah 3:10; Revelation 22:3). The brick and mortar concrete church is slowly but surely meandering into green and clean Apostolic Gardens and having a picnic.

Kingdomization:

Metamorphosis of merely worship-centered churches into catalytic agents of holistic community restoration. Not just religious centers but that which bring abundant life to the whole community. Yeshua did not come to plant brick and mortar churches. He came preaching the kingdom as well as living the kingdom in His daily life in the context of the community.

Church planting is not our goal (Math. 16:18) but only a means for Kingdomization of the community and reconciling the whole creation (2Cor.5:17-20). The House church is not the only way but the Body of Yeshua Messiah has many expressions. Kingdom culture includes love, joy, peace, justice and abundant life with social, political, economic, health, educational and ecological transformation.

Kingdomization includes redeeming the professions, so that the worksites, offices, businesses, the market place, the board rooms and the parliament become outward authentic expressions of the kingdom of God. Demolishing anti-Christ culture and planting Godly counter-culture in our secular jobs must become a passion or us.

Peter started his ministry in his boat, Cornelius in the army headquarter, Proconsul Sergius in the governor’s residence, the Eunuch in the ministry of finance in Ethiopia, Pricilla and Aquila in their tent making workshop, Lydia while selling expensive purple clothes to the rich and powerful and Phoebe in Rome while conducting her multinational business. The real deal is to be fruitful, multiply, fill the industry, subdue it and have dominion over it, right where God has put us. Genesis 1:28

Jag är sugen på att komma hem och börja skriva på den här boken igen. Längtar liksom.

Det där med att göra en bok. Hur gör man?

De tre eventuella författarna har träffats under ett år. Klurat, bett och skrattat åt allt. Gått ned i detaljer om hur alla som har internet ska veta att vi håller på att producera något. (Snacka om att höja förväntningar). Jag blir ganska nervös av sådant. Samtidigt känns det spännande att släppa ut processen för fler personer. Att se, vara med och tycka till om det vi gör. Kanske även vara med om vårt misslyckande. Att vara med om vår längtan...

Hur börjar man då? Post it-lappar är ju en väldigt genial idé. Kollegan Viktor tog med sig många och tillsammans lät vi alla möjliga ord och intressen hamna på lappar. En så kallad brain storming. Och den gick väldigt bra.


Vi fick med många olika tankar och skumma ord, som Orto Praxi. Ja ja, men till slut kan man se ett mönster. Den berömda röda tråden. Ljuset i tunneln. Och vi tror att ni är något på spåren. Orden på de gula lapparna var inte bara något som vi hittade på, de hade något gemensamt.
För övrig är ett fönster inte helt ultimat att sätta upp post it-lappar på. Fönsterrutor blir immiga och limmet håller inte riktigt för det.

Till slut hittade vi en struktur. Olika verser med refränger. Ska bli spännande att se dessa lappar blir text, bild, vers, konst, musik...

Det där med att leva tillsammans...

...är ibland väldigt enkelt och självklart. Och ibland är det tärande och jobbigt. Men längtan är det faktiskt kan få funka. Att brottas igenom det jobbiga. Att våga utsätta sig själv för kärlek. Att älska och bli älskad.

Alla de många som hade kommit till tro av var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det som han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Apg 4: 32-33


Så. Det väl bara att våga. Inte sluta längta efter gemenskap. Att vara ett hjärta och en själ.

Nio månader senare...

Inte visste vi att det skulle ta så lång tid innan nästa blogginlägg värktes fram. Vi har träffats i Portugal, Visby, Örebro och nu sitter vi här i Göteborg och skriver. Vi har visionerat och planerat, spelat in flera timmar video, träffat förlag och haft otroligt roligt. Och nu kommer blogginlägg nummer två.

Vi är redo för att börja producera. Igår gick vi runt på bokmässan här i Göteborg och inspirerades av allt från Martin Lönnebo till fantastiska Stockholm Illustrations projekt LoFi-Press (små handgjorda upplagor av typ konstböcker). Bokmässan är en härlig plats och ett kommers- och meningsutbytesmonster. Nån gång hoppas vi vara här för att berätta om Längtansverserna.

En person här som redan snappat upp vad vi gör är dagen.ses Emanuel Karlsten som skrev ett inlägg om oss på deras bloggbevakning av bokmässan. Kanske är det inte en konstnärsbok vi håller på med, som Emanuel beskriver det. Men vacker det kommer den vara. Och ful. Och full av konstnärliga uttryck. Med massor av längtan och frustration.

På återseende!

Elin, Emmanuel och Viktor. Poserar på popbohemcafé i Götlaborg.

Misslyckad bild 1: För ljus.

Misslyckad bild 2: Viktor är suddig.

Misslyckad bild 3: Emmanuel har Jesuskomplex.

Imorgon bitti reser vi

Imorgon, klockan väldigt tidigt på morgonen, reser vi till Arlanda för att flyga till Portugal. Vi, det är Viktor Paulsson, Elin Davidsson och jag Emmanuel Ingelsten. Vi ska tillbringa en dryg vecka hos några sköningar som bor på The Mount of Oaks. Förhoppningsvis är det början på ett publicistikt projekt. Vi får se.